Jag kämpar vidare med Final Fantasy XIII alternerat med Modern Warefare 2. Helt perfekt !
Laddade hem demo-versionen av kommande Tom Clancy’s Splinter Cell Conviction. Kort, men ganska kul.

Det är femte spelet i serien Tom Clancy’s Splinter Cell som kommer nu i april. Det tillhör genren stealth-action och satte troligen ribban för liknande spel sedan dess. Första kom ut år 2003 och det blir ju inte sämre med åren ! Man introducerar en hel del nya funktioner och möjligheter med Conviction, såsom tex. ”Mark and Execute”, vilken tillåter att först markera upp till fyra fiender och sedan döda dem alla i tät följd eller tom samtidigt. Samma funktion tillåter spelaren att även markera vissa object som kan vara till hjälp att eliminera sina fiender. Snyggt och väldigt användbart. En annan ny feature är ”Last Known Position”. Denna lämnar en visuell siluette där fienden senast såg Sam Fisher. Detta ger spelaren ett strategiskt övertag då fiender kommer leta efter Sam där de såg honom senast, vilket i sin tur tillåter spelaren att flankera fienden.

Andra nya element är möjligheten att förhöra folk  i real-time och använda objekt mot dem. Även möjligheten att gömma sig och försvinna i större folkmängder är nytt.
Efter mycket snack om kommande Splinter Cell och förseningarna det dragit på sig så ser jag framemot april då det beräknas släppas !
Nya multiplayerläget utspelar sig före singleplaykampanjen där du intar rollen som antingen Third Echelon’s agent Archer, eller ryska motsvarigheten, Kestrel. Cooperativeläget utspelar sig på fyra unika kartor och ska ta ungefär 6 timmar speltid. Inspirerat från Rainbow Six, kan man nu låsa upp och köpa nya vapen och uppgraderingar.

Nya storyn utspelar sig några efter föregången Splinter Cell Double Agent. Närmre bestämt tre år. Sam Fisher har inofficiellt lämnat Third Echelon och i och med det blivit rouge, löpt amok. Detta efter han upptäckt att hans dotter död inte var en olycka. Han tar hjälp av förra kollegan Anna Grimsdóttír, och Sams kompis, Victor Coste och ger sig ut på jakt efter mördaren. Men han kommer snabbt på sig även förhindra ett större hot mot Washington.

Igår satt jag och Malin på Rigoletto mellan kvart i elva och ett på natten ! Lite kul omväxling. Det var längesedan jag var på bio så sent. Tror det var Lucia Movie Night 2002 i Lund eller Malmö.
Vi såg nya Green Zone med Matt Damon i huvudrollen.
Filmen utspelar sig de första dagarna då USA precis störtat Saddam Hussein och man är ute och jagar ”WMD’s”, massförstörelsevapen. Men av nån anledning är alla sites där man ska hitta dessa tomma. Något stämmer inte riktigt.
Roy Miller, som spelas av just Matt Damon, tröttnar på att hela tiden komma tomhänt hem efter ett jobb och ger sig istället fan på att reda på vad som händer.
Även om det är väldigt mycket politik som utgör filmen så är den ändå inte dålig. Mycket möjligt att den blir bättre om man ser den en andra eller tredje gång. Däremot behöver den inte ses på bio.

För övrigt händer inte så hemskt mycket egentligen. Dagarna rullar på i vanlig ordning.
Var visserligen på bio och såg Avatar i 3D häromdagen.  Det är nog om möjligt den snyggaste filmen jag sett på länge. Riktigt mäktigt. Många klagade på storyn har jag hört, men det är inget som ska hindra någon från att uppleva filmen ändå ! Riktigt väl investerade pengar.
Funderade på hur man skulle uppleva filmen om man hade sett hemma på tv:n på DVD eller liknade. Kom fram till att Avatar ska ses på bio och i 3D.

I veckan som gick tog jag mig dessutom i kragen och bytte in lite gamla xbox360-, playstation3- och nintendo wii-spel. De slutade totalt sett på 721kr och därmed kunde jag plocka med mig ett rykande färskt ex av alldeles nya Final Fantasy XIII till Playstation 3. Jag kommer så småningom skriva lite om det här, men om man är bekant med Final Fantasy-serien vet man att det inte är ett spel man bara spelar rakt igenom på en helg. Det kräver sin tid och ibland tålamod.
Med det sagt är det riktigt riktigt vackert ! Underbara och detaljrika  miljöer. Och bara en sådan sak gör att man gärna inte ”skippar” de väldigt många filmsekvenser som förekommer genom hela spelet.

För er som inte känner till Final Fantasy-serien handlar det om magi, äventyr, fantastiska miljöer och otroliga berättelser. Man vill följa vad som berättas, lära sig om de olika magierna och vapen man kan komma över. Men självklart tar det tid. Men enligt mig får det gärna göra det.
Man kan lägga det åt sidan ett tag, köra nåt annat och sedan komma tillbaka och köra vidare. Det är tjusningen tycker jag.

Även om spelet börjar lite slött och långsamt så märker man ganska snart att det var värt att sitta igenom. I film kan man lätt editera bort saker som gå ner i en trappa till vardagsrummet, eller dricka kaffe och äta frukost. Dom där vardagliga sakerna man gör gör man kanske tror att detta tar fokus bort från det viktiga, men dessa visar sig vara senare väldiga viktiga för spelet i ett senare skede. Men med det sagt så när spelet kommer igång på riktigt är man låst. Karaktärsutvecklingen, dialogerna och storyn twisterna får spelaren låst som få spel får. Man sitter på soffkanten.
Det faktum att storyn ändrar sig utefter spelarens sätt att agera eller tom vad de väljer att säga gör att att man gärna inte släpper kontrollen förrän det är slut och kanske inte ens då.

För min egen del hände det ofta att jag tom pausade spelet några gånger för att verkligen tänka över vad jag ville säga eller göra.
Med det sagt finns egentligen inget rätt och fel.
Speletsättet som sådant, vad man kallar ”Quick time events”, då en knapp visar sig på skärmen och man ska följa därefter, har studion Quantic Dream tagit till en helt annan nivå. Vanligtvis i andra spel möts man av en Game Over över hela tv:n om man missar en knapp kombination. Så är inte fallet med Heavy rain. Man kan med andra ord aldrig förlora. Oavsett vad du gör kommer storyn att fortsätta, med eller utan en specifik karaktär. Skulle en karaktär dö får man helt enkelt inte längre se storyn från dennes perspektiv. Detta resulterar i att även om spelet är väldigt linjärt så gör det inte så mycket eftersom man kan påverka minsta lilla grej.

Med andra ord kan slutet se väldigt annorlunda ut från gång till gång, allt beroende på vad du lärt dig, vilka ledtrådar du hittat, vem som är kvar i livet och så vidare. Självklart kommer jag inte nämna nåt om det, men om du gör eller säger en liten grej på ett annat sätt – och även om det inte märks med en gång – kan slutet te sig väldigt annorlunda. Och med tanke på vad jag själv sett och hört från andra så är det riktigt bra.

Även om spelet är riktigt bra så är ingenting perfekt.
Ta grafiken till expempel; riktigt snygga miljöer och ganska detaljrika sådana, så finns det ändå element som man tycker borde sett bättre ut. Om än så små grejor.
Karaktärerna som ska vara amerikanska spelas av (inte alla) icke-amerikanska skådespelare och ibland märks det påtagligt. Men trots det så känns manus och dialoger väldigt naturligt och inte  jobbigt eller krystat.

En annan liten sjyst grej som skiljer sig mot många andra spel är att du kan gå tillbaka till individuellt kapitel och spela om det, utan att ”förstöra” det stora hela. Detta mycket enkelt att välja om man vill spara händelseförloppet eller inte.

Avslutningsvis vill jag bara säga att Heavy Rain ger en en jävla resa ! Från början till slut. Och äger man ett Playstation 3 får man verkligen inte missa det. Det kontroversiella spelsättet vilken låter spelaren välja sitt slut och många av de scener som spelas upp får en att sitta på soffkanten mestadels av tiden. Även om presentationen kan kännas lite långsam så kommer man fastna i storyn efterhand som den utvecklar sig.

Jag ser fram emot att bara få lite flertimmar på Heavy Rain – The Origami Killer och sedan avsluta recensionen. Sen förra gången har jag spelat ytterligare tre timmar och nu böjar det hända saker. När jag väl spelat klart det kommer jag börja om och köra igen, för att se lite hur man kan ändra saker och händelser beroende på valen man gör. Jag märker ju redan nu att det är ganska radikala val man ska göra. Verkligen allt eller inget. Hur långt är man redo att gå för att rädda någon man älskar. Och man sitter verkligen på helspänn.

Hade en skön och avslappnad frukost på jobb idag! Take Away från Sandys är alltid soft. En latte och en sandwich med skagenröra slår det mesta. Och eftersom jag sprang ifrån lunchlådan blev det grillade kycklinglår från Hemköp. Billigt och lätt, men fan för köerna!

När jag hittade mig vid lurarna på Åhléns City upptäckte jag som av en ren händelse att Playstation 3-sektionen var precis intill. Och när jag sedan såg Heavy Rain ligga på hyllan bland topplistan kunde jag inte stå emot utan plockade med mig det till kassan, tillsammans med lurarna.

Eftersom jag idag jobbar så blev det självklart ingen ”All Night Gaming”, men jag orkade trots det hålla ögonen öppna fram till unge 01:00. Tre timmars spelande. Bättre än inget.
För att ge den en rättvis recension vill jag jag ge det några fler speltimmar, men det jag spelat hittills, inklusive demot för ett tag sedan är riktigt riktigt bra. Man känner igen spelsättet från speltiteln Fahrenheit som släpptes 2005 till Playstation 2, PC och Xbox. Det går ut på att i rätt stund trycka rätt knapp eller knappkombination för att göra grejor. Det gäller med andra ord att hålla tungan rätt i mun ibland. Kort om spelen kan man säga att det är en film man följer som på nålar. Än så länge har inte kombinationer varit så svåra i Heavy Rain, men som sagt… tre timmars speltid är inte speciellt mycket. There is more to come !

Storyn i nya Heavy Rain börjar med sol och kvittrande fåglar, hemma hos en av de fyra huvudkaraktärerna Ethan Mars. Hans fru är på väg hem från jobb och plockar upp deras två söner på vägen hem. Under tiden får man lite snabbt bekanta sig med spelets unika spelrörelser. Det handlar om att utföra vardagliga göromål; duscha, raka sig, borsta tänder, klä på sig etc etc. Efter ett kort tag kommer familjen hem och man får snabbt bekanta sig med dem.
Därefter följer en film sekvens då familjen är på ett köpcentrum tillsammans. Solen skiner och allt är frid och fröjd. Mamman vill titta på skor åt den yngsta sonen Shaun och tar då med honom. Man blir lämnad utanför tillsammans med äldsta sonen Jason. Plötsligt börjar Jason irra omkring ensam i sin egna lilla värld och man tar efter. Ethan hittar ganska snart honom vid en clown som säljer ballonger. Man köper en stor röd ballong och självklart blir pojken själaglad (barn och ballonger?!)
Medan man letar pengar i alla fickor hinner pojken komma bort i folkmassan. Under tiden hinner mamman bli klar i skobutiken och en viss panik bryter självklart ut. Man börjar springa runt och tränga sig fram i folkmassan i jakt på sin sonen Jason och hans röda ballong.

Till slut ser man honom utanför på andra sidan gatan. Helt oberörd.
När Ethan upptäcker honom och ropar efter honom rycker Jason till och springer ut i vägen mot sin far till mötes. Självklart kommer en bil körande, visserligen i maklig fart, och det enda man ser är hur kameran följer ballongen upp i luften som svävar iväg…. The Game Is On !

Spelet är utvecklat av franska studion Quantic Dream som även gjorde Omikron: The Nomad Soul och senare Fahrenheit och regissören David Cage har uppget att Heavy Rain är ”en mycket mörk film noir-thriller med vuxna teman”, och utan några som helst övernaturliga inslag. Samme Cage har även sagt att ”det verkliga budskapet (med spelet) är hur långt du är villig att gå för att rädda någon du älskar.” Vid en intervju med holländska tidskriften ”Chief” år 2008 så gav David Cage en kort översikt av Heavy Rains berättarteknik och ambitioner:

”Heavy Rain is about normal people that have landed in extraordinary situations. I wanted a much more personal story. The first thing that came to my mind, as a father of two little boys, was that the main theme should simply be a father’s love for his son. This is not a game about saving the princess or the world. Its purely about a father’s love. The main story will revolve around 4 different characters, and we’re putting the spotlight on their perceptions. The question ‘what is good and what is evil’ is the key here, that will be just a matter of viewpoint…I believe heavily in moral choices, I’m going to use them A LOT. They’re not about being good or bad, but about finding the right balance.”

Det är en jävla tur att jag har sovmorgon imorgon !

Här kontrollerar du alla båtar som kommer in och lämnar din hamn.
Det handlar om att samla på sig så mycket pengar som möjligt för att komma till nästa nivå, och göra detta genom att tillgodose skeppen med olika varor.
Det är snyggt och flyter på bra och skapar en atmosfär som de flesta strategispelare kommer att tycka om.

Spelets innehåll:

• 4 olika hamnar: Occident, Orient, Corsair och Venice, som alla uppgraderas efter hand.
• 8 olika köpmän med sina skepp, alltifrån den känslige Venetian till den Relaxed Salesman
• 2 spellägen: Story och Endless
• 36 uppdrag i Story mode
• 16 achievements att plocka hem
• Local highscore för varje karta
• Möjligheten att lyssna på sin egna musik

Även om spelsättet kanske inte är så unikt egentligen är det ändå ett beroendeframkallande och framförallt tidsdödande spel !

Spelet kostar 15kr i iTunes Appstore och kan hämtas här!

I 16 år har det inte slagit mig att varken ta reda på vem svenskan var eller ens brytt mig om  filmen , förrän häromdagen då Alex Schulman tog upp det i sin show på Aftonbladet TV.
Jag undrar om man på nåt sätt reagerat annorlunda om man visste det ? Jag menar om man visste att man hade sett henne för 16 år sedan i en film, och att samma tjej, som nu tydligen fått för mycket av det goda livet i Hollywood, synts till i en Carrey-film ?
Lite som när man såg och hörde Peter Stormare för första gången svära på svenska i  Jurassic Park The Lost World från 1997 ? Då var jag 14 år och hade ingen aning om vem det var. Jag tyckte bara att det var riktigt stort att han sade några få ord på svenska i en Hollywood-film. Precis som Anna i Dum & Dummare.

Om sanningen ska fram är detta inget jag egentligen lägger så stor vikt på, men det var lite intressant att få reda på det. Bara sådär !

Ja just det. Jag stötte som av en händelse på en gammal klasskamrats rese-guides-blogg !
Kika in hos Cajsa och få tips om London ! http://res.se/blogg/londoncalling/

För vår del på inLife har det självklart betytt längre dagar och mer att göra. Nog för att man utan större problem har klarat sig bra på en man, men ibland önskade man att det fanns två. Stundom blir man ju trots allt stående med en kund och försöker förklara varför han ska välja Macbook Pro 15″ och inte Sony Vaio i nästa dörr.
För väldigt många är det ganska självklart men ibland tar det en liten extra stund. Och de få extra minutrarna kanske kan betyda lite klirr i kassan man går miste om. Speciellt om svaret från han man står med blir ”Jag ska nog tänka på det”.

Jag har kört hela helgen på inLifes lilla avdelning på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan 28 och fått riktigt bra respons från alla. Det är en riktigt bra idé att ha nån som vi integrerade med andra medier. Sen finns det väl självklart de där som inte riktigt förstår varför vi finns där. Men det är också dom som troligen fortfarande sitter på en skrivmaskin hemma. Inte så mycket att göra åt det.
Vad som känns lite trist ibland är det faktum att det är ganska litet sortiment vi kan erbjuda eftersom lagringsutrymme inte är något det finns gott om. I värsta fall får man be folk att titta förbi i någon av våra större butiker. Som tur är finns vi ju trots allt både på Sergels torg, Sveavägen 35 och även i Täby C, förutom på Akademibokhandeln.

Jag var hemma en långhelg i Malmö förra helgen, torsdag till måndag, och träffade Ahlström och Neroth. Och den här gången var det bara för deras skull. Ahlström, den eviga ungkarlen, ska gifta sig i slutet av augusti och jag, tillsammans med Neroth har fått äran att vara Best men. Så målet med Malmöturen  var helt enkelt att komma samman och diskutera vad egentligen vi ska göra, val av kläder etc etc. Men självklart blev det som vanligt mest skitsnack och nostalgitrippar !
Åkte direkt ifrån jobb till Bromma flygplats och flög ner till Malmö på kvållen. Landade i motvind och turbulens klockan 22:00 på Sturup och sedan hemma i Arlöv 22:45.

Då jag på söndagskvällen, lite smått trött och bakfull sedan lördagens festande, skulle äta på nya fräscha TGI Friday på lilla torg, sprang jag som av en händelse på Arvid ! Hehe av alla ställen och tillfällen ! Kul som fan ! Han hade kommit dit med sitt Melodifestivalgäng från Gbg samma kväll och skulle förbereda för Malmögigget nu på lördag. Vi samtalade lite kort bara. Han var trött och skulle upp tidigt nästa dag och jag var bara sådär trevligt sällskap i vilket fall.

Nu är man tillbaka till verklighetens vardag och en hel arbetsvecka har snart gått.
Nu har dessutom bokrean här i Sthlm börjat. Med andra ord drabbar det självklart även inLife. Även om det blir mycket snack och spring så självklart resulterar det i bättre  siffror. Men man känner också vid dagens slut att man jobbat för sin lön.

Nu är jag trött som ett litet as och ska tillbaka imorgon igen. På’t bara !

Har blivit lite OS-tittande idag också, men idag var å andra sidan rätt dag att se uppenbarligen.
Björn Ferry visade vägen till Sveriges andra OS-medalj i sitt skidskytte. Man var tvungen att bita sig i läppen några gånger, men han hade kontroll på sitt gevär och för all del sitt skidande !
Nu, medan Malin halvsover i soffan och knappar på datorn, slö-tittar jag på tjejernas Board Cross. Farliga grejor det där. Men kul om man hade klarat det.

På torsdag, direkt efter jobb, åker jag ner till Malmö och gör en liten visit. Längsta på ett tag måste ju tilläggas. Jag kommer ner på torsdag kväll och åker tillbaka till Stockholm på måndag eftermiddag.
Men nu har vi lite inplanerat för helgen vilket är kul.
Huvudmålet är att träffa Neroth och Ahlström. Lite middag och kul på lördag. Fick till mig att det är bokat bord på Lemongrass, så nu måste jag tänka om vad gäller packningen. Får kanske bli en större resväska.

För övrigt går jobbet bra.
Idag har det varit mycket snack och mindre verkstad, men nånstans känner jag mig ganska nöjd ändå. Man får tänka på det långa loppet. Har med all säkerhet lyckats få in 100% återkommande vilket känns bra. Nu måste jag ju bara vara där när de kommer in…

Nu klämtar klockan läggdags. Board Cross får vara…