TEST del 2: HEAVY RAiN – THE ORiGAMi KiLLER.

Efter knappt 11 timmars speltid är historien om The Origami Killer över. Det var kort. Nästan för kort. Men trots det vill man nästan spela om det en gång till. Antingen för att ändra spelets gång eller så beror det på att man bara vill att det ska fortsätta. Från början till slut sitter man nästan som på nålar. Det är riktigt spännande.
Nånstans i bakhuvudet vet man ju att historien helt plötsligt kan ändra riktning och sluta på ett helt annat sätt än tänkt från början.

Även om spelet börjar lite slött och långsamt så märker man ganska snart att det var värt att sitta igenom. I film kan man lätt editera bort saker som gå ner i en trappa till vardagsrummet, eller dricka kaffe och äta frukost. Dom där vardagliga sakerna man gör gör man kanske tror att detta tar fokus bort från det viktiga, men dessa visar sig vara senare väldiga viktiga för spelet i ett senare skede. Men med det sagt så när spelet kommer igång på riktigt är man låst. Karaktärsutvecklingen, dialogerna och storyn twisterna får spelaren låst som få spel får. Man sitter på soffkanten.
Det faktum att storyn ändrar sig utefter spelarens sätt att agera eller tom vad de väljer att säga gör att att man gärna inte släpper kontrollen förrän det är slut och kanske inte ens då.

För min egen del hände det ofta att jag tom pausade spelet några gånger för att verkligen tänka över vad jag ville säga eller göra.
Med det sagt finns egentligen inget rätt och fel.
Speletsättet som sådant, vad man kallar ”Quick time events”, då en knapp visar sig på skärmen och man ska följa därefter, har studion Quantic Dream tagit till en helt annan nivå. Vanligtvis i andra spel möts man av en Game Over över hela tv:n om man missar en knapp kombination. Så är inte fallet med Heavy rain. Man kan med andra ord aldrig förlora. Oavsett vad du gör kommer storyn att fortsätta, med eller utan en specifik karaktär. Skulle en karaktär dö får man helt enkelt inte längre se storyn från dennes perspektiv. Detta resulterar i att även om spelet är väldigt linjärt så gör det inte så mycket eftersom man kan påverka minsta lilla grej.

Med andra ord kan slutet se väldigt annorlunda ut från gång till gång, allt beroende på vad du lärt dig, vilka ledtrådar du hittat, vem som är kvar i livet och så vidare. Självklart kommer jag inte nämna nåt om det, men om du gör eller säger en liten grej på ett annat sätt – och även om det inte märks med en gång – kan slutet te sig väldigt annorlunda. Och med tanke på vad jag själv sett och hört från andra så är det riktigt bra.

Även om spelet är riktigt bra så är ingenting perfekt.
Ta grafiken till expempel; riktigt snygga miljöer och ganska detaljrika sådana, så finns det ändå element som man tycker borde sett bättre ut. Om än så små grejor.
Karaktärerna som ska vara amerikanska spelas av (inte alla) icke-amerikanska skådespelare och ibland märks det påtagligt. Men trots det så känns manus och dialoger väldigt naturligt och inte  jobbigt eller krystat.

En annan liten sjyst grej som skiljer sig mot många andra spel är att du kan gå tillbaka till individuellt kapitel och spela om det, utan att ”förstöra” det stora hela. Detta mycket enkelt att välja om man vill spara händelseförloppet eller inte.

Avslutningsvis vill jag bara säga att Heavy Rain ger en en jävla resa ! Från början till slut. Och äger man ett Playstation 3 får man verkligen inte missa det. Det kontroversiella spelsättet vilken låter spelaren välja sitt slut och många av de scener som spelas upp får en att sitta på soffkanten mestadels av tiden. Även om presentationen kan kännas lite långsam så kommer man fastna i storyn efterhand som den utvecklar sig.